”Han stannade bilen utmed vägen och pekade upp mot ett hus som låg på en kulle
omgärdad av höga berg. Där bor jag sa han.
Gråvit rök slingrade sig upp mot skyn från skorstenen.
– Är det någon hemma hos dig, frågade hon nyfiket.
– Det är min pappa som hjälper mig att hålla igång värmen då jag är ute och reser, svarade han.
En liten grusväg ledde fram till huset. Vid bägge sidorna växte röda, gula, vita blåa blommor och flugfän svärmade. Fjärilar flög från den ena växten till den andra. De charmiga blommorna hade en enorm tjuskraft hos de båda vännerna. Hon skrattade lyckligt och smekte bladen som fortfarande var fuktiga efter det ljumma vårregnet. De var minsann inte kvävda av någon skugga. De var trollbindande, lockande och förföriska.
Trädörren knarrade då de trädde in i det gamla huset.”