Nästa morgon möttes de i frukostrummet,
som doftade av stekt bacon och rostat bröd.
I rummet fanns flera runda små bord,
överdragna med vita dukar.
Rofyllt simmade fiskar i ett akvarium,
bredvid ett uterum fyllt med gröna växter.
En katt försökte smita in,
lockad av doften av mat.
Från köket hördes rasslet av porslin,
medan en väggklocka tickade.
Han, som älskade engelsk marmelad,
bredde den tjockt över nyrostat bröd.
Han tänkte tillbaka på kvällen innan,
då de hade sagt godnatt
och skiljts åt.
Han hade legat på rygg i sängen,
armarna under nacken,
och lyssnat till vågornas vaggsång
som nådde ända in till rummet.
I sina tankar såg han henne gå i vit klänning,
barfota i sanden,
där hennes steg lämnade avtryck.
För varje dag betydde hon allt mer för honom.
Hon spred värme omkring sig,
trots att hon ibland visade sina taggar,
när han kom för nära.
Hon förstod hans varma känslor för henne,
och hon bar honom i sina tankar,
både när hon somnade och när hon vaknade.
Han hade en underbar humor,
och tillsammans kunde de skratta i timmar.
Ja, han var svår att motstå,
och det fanns en oemotståndlig attraktion mellan dem.
Dikt av Brigitte Ranniger
