Fiasko direkt eller inte!

Han sa! – Utan att du blir sur så måste jag säga
att jag är rädd att kramas för då skulle jag
falla direkt i dina armar igen.

Hon svarade! – Jag minns hur krusigt mitt hår
blev när vi dansade i försommar kvällen då
kinderna blev röda och varma. Vi var lyckliga
tillsammans du och jag tills…

Han sa med tårar i ögonen! – Vi var så nära, så nära men ändå så långt
ifrån varandra. Så nära att varje andetag kändes varm
mot huden. Så nära att vindens sus påminde om
verkligheten. En verklighet där två vars liv stormat
kunde ta emot varandra och mötas i kärlek. Förlåt att jag
inte sa sanningen om mig själv direkt.

Hon spjärnade emot och sa!  -En sådan känslosörja vill jag
inte uppleva igen. Varje dag med dig var nya känslor. Ibland iskallt frostiga.

Han sa! – Låt inte de frostiga känslorna skymma kärleken.

Dikt av Brigitte Ranniger