Vem vet efter denna torra sommar om det blir
gnistrande vinterlandskap, snötunga granar, slingrande skogsvägar,
hungriga domherrar i byn med åtminstone några röda stugor? Ja vem vet
hur det kommer att bli?
Hur många gånger har jag inte åkt häst och vagn upp till gården i
min barndom och ungdom? Hur många gånger har jag inte åkt slädparti? Hur
många åker inte folk förbi gården varje dag till sina ställen i byn eller från byn
till sitt jobb? Är byn en drömdestination eller är det bara en by i ett
sovsamhälle? Kan man känna någon idyll? Javisst! Byarna existerar och
många känner till grannskapet mer än väl. Vad behöver framtiden
om inte byar? Byar skall inte raderas bort och omformas. Ett samhälle
måste vara rädda om sina byar.