Man kan ju undra om det ligger något hemligt kärleksbrev någonstans i det dolda som någon inte vågat skicka till mig? Ja jag säger då det och man kan ju också undra varför jag har ett sådant tankeflöde om kärleksbrev idag? När jag tänker efter så har jag fått många kärleksbrev sen långt tillbaka som jag noggrant sparat och läser kanske vart fjärde år. Män skriver ju på ett särskilt sätt. När man läst flera gånger så kan man till slut räkna ut att det faktiskt är ett kärleksbrev från män som haft svårt att uttrycka känslor.
Men varför spara gamla kärleksbrev som ändå inte är aktuella och inte heller ledde till något? Det är ändock bra att veta hur man tänkte. Som tur är så blir man visare med åren och ibland kan man önska att man varit lika vis när man var 20.
På tal om hemliga kärleksbrev så har jag läst och sparat min mammas som hon skrev till min pappa. Lite nyfiken är man ju. Har även en hel väska med kärleksbrev som min faster hade sparat.
