I mitten på 70 talet födde jag mitt första barn. Jag hade jobbat under hela graviditeten utom den sista veckan. Jag hade ett väldigt bra jobb och åkte hem på middagsrasten för att laga min egna lunch. Utanför köksfönstret hade jag i några år sett alla hemmafruar på innergården och kände mig lite avundsjuk. Jag ville också ha barn med min sambo och bli hemmafru. Visst var mitt jobb bra på många sätt men längtan efter barn blev starkare.
Det finns inget jag ångrar att jag var hemma när barnen var små.  Jag är oerhört lycklig att jag fick ta hand om våra egna barn under den tiden.

Det fanns en lekskola där barn fick leka i några timmar om dom ville. Alltså barnen fick bestämma om dom ville vara där eller inte.
Vid ett tillfälle blev jag utskälld av en feminist som inte kunde fatta hur jag kunde vara hemmafru. Hon menade att barn måste vara på ett dagis och att vi kvinnor måste ut och jobba. Hon var arg som ett bi och jag fattade inte varför hon var så aggressiv. Va! Bestämma över mitt barn och försöka forma det efter en dagismall. ALDRIG sa jag till henne.  Hon rusade ut och var säkert rasande att hon inte kunde mässtra mig och dessutom att jag hade en åsikt.

På den tiden gick det att leva på en lön och många kvinnor var hemma med barnen. Min bästa kompis som tyvärr inte lever idag kom hem till mig ofta med sitt barn eller så gick vi långpromenader. Barnen var ofta ute och lekte med många andra barn på innergården och det blev många födelsedagskalas. Ja det var en underbar tid då jag tex anordnade en liten teater som barnen älskade. Barnen var sedda och behövde inte skrika sig till uppmärksamhet. På den tiden var det ingen stress som nu då många skenar genom livet.

Dom första åren är viktigast för barnen att präglas på ett naturligt sätt så dom vet sin tillhörighet och inte bombaderas av så många andras intryck.

För att lära sig något så är det viktigt att barn i lugn och ro får leka sig fram till det dom är nyfikna på. Inte kritisera och ändra direkt sett från en vuxens bedömning. Vi vuxna har mycket att lära oss av barnens glädje och nyfikenhet. Vi borde också vara lika glada och nyfikna på att lära oss något nytt som vi kanske längtat efter.

Min mamma var ingen hemmafru utan ville jobba. Hon anlitade ett barnflicka eller så tog min pappa hand om mig. På lantgården där jag är född hyrde en familj med två barn en liten lägenhet i ett av husen och vi lekte mycket .