Hon hade svikit honom.
Kompisarna ringde. Hur är det?
Han slängde på luren. Hade inte tid att prata.
Ville vara ensam i sin sorg. Tog fram ett kort
på sin älskade som strålade av skönhet och värme.
Men nu var det slut. Han förde fingrarna över
fotografiet och kysste hennes mun. Hennes ögon
tittade rätt i hans som fylldes med tårar.
Egentligen borde han hata henne.
Hon som hade svikit honom grymt och skoningslöst.
Allt hon hade skrivit till honom hade bara varit
ett spel för gallerian. Trots alla dessa bittra känslor
kunde han inte hata henne.
Dikt av Brigitte Ranniger