Bilden ovan brukar jag ta fram när jag vill komma i kontakt med mitt inre för att få kraft. Precis som indianer bruka göra för att få mental styrka genom att meditera sittandes långt uppe i bergen med en vidunderlig utsikt. Genom att titta på bilden så kan jag plocka fram i min minnesbank hur jag tänkte och upplevde alla dom gångerna jag suttit så högt i bergen i Lillooet B.C. Kanada. Ja herregud. Det första jag tänker på hur bra jag mådde och att det alltid varit lika intressant att se The Eageles (örnar) som ofta cirkulerade mellan dom mäktiga bergen i de 7 indianreservaten runt om. Örnar används ofta av indianerna som symbol för kraft, uthållighet och stryka och bland djuren har örnen den största makten och visdomen. Deras näbb är kort och böjd och den ser milslångt och har överblick vad som händer. Många totempålar har örnen längst upp. Minns också coyoten som smög bakom mig i en åker.
I mitten på bilden syns floden fraser river. Där har jag suttit med indianerna för att vänta in när den första laxen kommer i augusti/september beroende på väder. Alla indianer väntar då med spänd förväntan eftersom laxen är en viktig föda för deras överlevnad. Vad tänker jag om den slingriga vägen på vänster sida på bilden? Ja där har jag kört många gånger. Lillooet har ju också drabbats av klimat och miljöförändringar och många slingervägar som är uppbyggda på porösa berg kontrolleras(förhoppningsvis).
Många europeer kom till Lillooet på 1800 talet för att leta efter guld och Lillooet invarderades då av folk som fått nys om guldet och snart blev Lillooet det mest bebodda stället norr om San Francisco. Många guldsökare försökte ta sig upp till Lillooet i båt uppströms via floden fraser river och drunknade. 500 gruvarbetare fick jobb av regeringen att bygga en väg upp till Harrison river och sen skulle folk kunna ta sig via sjöar till Lillooet. Plötsligt bodde det 16 000 i området jämfört med 2741 år 2005. Det finns 7 indianreservat runt om i lillooet. Dom svarta bergen som tillhörde indianerna var heliga för indianerna men ”lycksökarna” brydde sig inte om det.
Sedan ett sekel tillbaka så bestod indianstammen i lillooet av 4000 personer men många dog av sviterna av ”smallpox”. En hövding bad indianerna följa med upp i bergen och de som följde med honom drabbades inte av ”smallpoxen”
Populationen i Lillooet 2011 var 2321. Det är ju en minskning av 420 personer. Vad kan ha hänt. Indianer tål ju inte socker och jag hoppas verkligen inte att indianer drabbats av diabetes. Första gången jag kom till Lillooet var 2001. Då fanns det inte många mataffärer och ingen Mac Donalds. Det fanns det däremot 2005 och 2008.
När jag var själv i Lillooet i två månader 2005 så berättade indianerna för mig om sin dröm att få ett kulturcenter uppbyggt. Dom skulle få stöd av regeringen men dom måste först tjäna ihop en stor summa pengar själva. Kulturcentret skulle ge många indianer i reservaten möjligheter att få bevara sin kultur och därmed få en meningsfullhet att jobba med. Jag själv hade stora planer att återvända till Lillooet 2006 för att se hur det hade gått med projektet. Tyvärr så drabbades jag av en stroke p g a en hormontablett som gav mig en vårdskada eftersom jag är APC resistent vilket inte uppmärksammades. Svävade i livsfara på lasarettet i 4 dagar och när jag kvicknade till så var mina barn och Lillooet det första som var viktigt för mig för att få kraft att överleva. Att bara tänka på mina barn och Lillooet gav mig livskraft. Jag var inte i sådant skick att jag skulle kunna ta mig till Lillooet förrän augusti 2008. Jag ville berätta för indianerna var som hänt mig. Min dotter och jag flög till Vancouver i Kanada 2008.
Bilden på mig togs i B.C Kanada augusti 2008
Vi stannade 1 månad och besökte Lillooet först. Det betydde oerhört mycket för mig att komma tillbaka till ett ställe som betytt och betyder så mycket för mig. Vi var på pubben en kväll då jag kom i kontakt med en man som hade parkerat sin stora Harly Davidsson utanför hotellet för att nästa dag åka mot Vancouver Island. Helt spontant berättade han att han hade drabbads av en stroke 2001 men att det inte hindrade honom att besöka Lillooet som var en av hans älsklingställen 🙂
Jag frågade indianerna hur det gått med kulturcentret? Förstod då att dom inte fått ekonomisk hjälp av staten än iallafall men att dom hoppades att dom skulle få det. Just därför så vill jag åka dit igen och kolla hur det har gått.
Fick som gåva av indianerna dels kramar och dels en fin vandrarstav som dom gjort själva med en nyckelpiga inristat. Dom önskade också att jag snart ska komma tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas det blir så att jag kan återvända.
