Känslor är vi ju skapta med eller hur? När vi upplever något
som berört våra känslor så ska det ju
bearbetas på ett eller annat. Var vad det som gav
känslan? Om någon tex vill ge en skuld för något den
inte har insikt om att det beror på den då ska skulden skickas
dit där den hör hemma. Vi har huvudrollen i vårt liv och har
ingen anledning att bära på vad andra gärna vill skicka över.
Ibland har vi samtidigt flera blandade känslor . Då vi inte vet om vi ska skratta
eller gråta. Det kan bero på att vi ibland inte vet orsaken till det som
påverkat våra känslor. Vi kan helt enkelt inte förstå avvikande
beteende. Vi kan inte förlåta så länge vi inte förstår.
Om en känsla bara dyker upp då har den ju visat ett det
som ligger och pyr inte accepteras att ligga kvar där. Den ska ut
och bearbetas. En dag så kanske en jobbig känsla som
man kommit i kontakt med i minnet inte alls känns på
samma sätt. Varje sekund i ens liv är ju betydelsefull. Tänk
också på vårt undermedvetna som varnar om någon beter sig
konstigt. Den är en känsloreaktion som man ska ta
reda på vad det handlar om.