Kära penseèr med era vackra
historiska linjer.
Linjer som väl aldrig kan bli uttråkade i vårvärmen.
Ej heller vinden som tar tag i mig.
Sakta far vi fram över dimman som sakta
stiger upp från dalen där ni penseèr finns. Vi susar
sakta förbi stigarna och trädstammarna.
Passar på att smeka era vackra färgrika penseèrblad.
Vi susar förbi de bräkande fåren och
sen dit vi kan få överblick över det vackra
landskapet som ser ut som mosaiker av pensèer.
Så vackert!
Dikt av Brigitte Ranniger