Kärlek i Gryningens Ljus 🫶

I gryningens ljus en björn ensam satt. Med tårar i ögonen, en känsla av skratt. Kan kärlek finnas för någon man ej sett. Eller var det en dröm han i feber sett?

Mandelblom och fläder kring honom stod. Människoskratt ekade bortom skog och flod. En doft av aprikoser fyllde hans sinne. Han reste sig upp, såg honan där inne.

Floden brusade högt, men han tvekade ej. För kärlekens längtan drev honom hej. Tillsammans åt de, kysstes med fröjd. Två björnar förenade i morgonens höjd 🫶