Igår på morgonen så skulle jag röja här i min skrivarlya. Plötsligt så kände jag en stark ”intuntion”. Släpp taget och ge dig ut i den friska luften. Luckra upp det som slaggat igen. Slaggat igen? Vad skulle det kunna vara?
Jag tog iallafall spårvagnen in till nordstan, promenerade medans jag betraktade. Ville känna av genuin äkthet. Ha ha ha tänk om jag hade börjat joddla eller tralla och ha en stor prydnasfjäder på huvudet. Då skulle det nog tisslas och tasslas och pladdras. Budskapet är kanske att jag borde förändras radikalt och vara mer elegant, chick och graciös. Är jag inte det då? Jo om jag vill.
Är inte livet ett skådespel med många olika nyanser. Det förändras och växlar hela tiden. Ingen dag är den andra sig lik. Varför inte då ta chansen och sätta mig i en limousin och bli speaker?
Ridån har öppnat sig och mycket har luckrats upp. Vad var det då som hade slaggat igen?