Vi fortsatte från Hat Creek Ranch mot Clinton. Vi råkade komma fel då vi letade efter The Big Bear ranch. En fruktansvärd slingrande grusväg upp mot flera tusen meter gav i alla fall en underbar naturupplevelse. Efter lång tid så hamnade vi i Lillooet. Vi hyrde en liten stuga nära Main street intill ett motell. Det var ett litet kök där med ett litet fönster så vi kunde se Main Street – den kända gatan där så mycket hänt under årens lopp. Fraser River flyter genom staden. Många europeer kom till Lillooet för att leta efter guld och Lillooet invarderades då folk fick nys om guldet och snart blev Lillooet det mest bebodda stället norr om San Francisco. Många guldsökare försökte ta sig upp till Lillooet i båt uppströms via floden Fraser river och drunknade. 500 gruvarbetare fick jobb av regeringen att bygga en väg upp till Harrison river och sen skulle folk kunna ta sig via sjöar till Lillooet. Plötsligt bodde det 16 000 i området jämfört med 2741. Det finns 7 indianreservat runt om i lillooet. Dom svarta bergen som tillhörde indianerna var heliga för dom men ”lycksökarna” brydde sig inte om det.
Sedan ett sekel tillbaka så bestod indianstammen i lillooet av 4000 personer men många dog av sviterna av ”smallpox”. En hövding bad indianerna följa med upp i bergen och de som följde med honom drabbades inte av ”smallpoxen”
Lillooet är ett trevligt samhälle att besöka med caffer, butiker, affärer och en massa intressanta utflyktsmål. 2001 så red jag högt upp på bergen med en indian och det var en otrolig upplevelse. I lillooet finns det 7 indianreservat runt om och jag har besökt alla 2005.
När jag och min dotter hade varit i Lillooet i en vecka 2001 så fortsatte vi sedan mot Whistler där vi stannade i några dagar och sen åkte vi till Vancouver och tog in på hotell. Bilen hade jag ju hyrt i Los Angeles och nu var vi ju i Canada och måste åka och lämna bilen i Seattle. Det gick bra. Vi tog en buss därifrån tillbaka till Vancouver där vi skulle flyga tillbaka till Sverige efter några dagar.