Någon grät ute
Jag gick upp och lyssnade
Öppnade altandörren
Vinden kändes bister mot
mina nyvakna kinder
Där i en vissnad blomma satt du lilla dunboll
Vit och genomdränkt
Hjälplös och kall
Ledsna små röda ögon
Mina händer som fortfarande var varma efter sängvärmen
Lyfte upp dig
Din kropp spärnade emot
Lilla lilla dunboll var inte rädd
Jag skall värma dig
Nynna en sång
Ge dig tillit
Du får glans i ögonen och blir stolt igen
Din värme kom tillbaka
Åh lilla lilla dunboll flyg iväg igen
över daggens friska droppar
med hjälp av den ystra morgonvinden
Farväl lilla dunboll
Tack för att jag genom min värme stärkte dig
Flyg nu…
Fönstret står öppet
De tidiga solstrålarna kommer att visa dig vägen
till allt du är värd att ta emot
Innan vinden skulle lyfta dig så
vände du och tvekade
Men jag vinkade och ropade – Ta för dig lilla dunboll!
Jag rös när jag såg vinden ta tag i dig
Förde dig över den morgonfrostiga åkern
En enorm lyckokänsla spred sig inom mig
Dikt av Brigitte Ranniger