Nu är det ny vecka med många nya härliga vårdagar får vi hoppas. Började gå en skogsväg här på landet. Förr var det en grind som man måste öppna så att kor som gick i skogen inte skulle ge sig iväg. Min pappa berättade att min farmor i början på 1900 talet skulle köra sin man med deras häst och vagn ner till nedsjön där han skulle ta sig ta sig via sin lilla båt till andra sidan sjön där hans föräldrar bodde. När hon lämnat honom och var på väg tillbaka med häst och vagnen till gården men innan måste passera grinden så hade hon antagligen hört eller sett något som skrämt henne väldigt mycket. Jag frågade pappa många gånger var det var men han var väldig förtegen om det. Förr var dom kanske mer vidskepliga. Man vet ju numera att hjärnan kan fylla ut något som man ser bara i detaljer på avstånd. Så därför så måste man ju vara säker och inte spekulera.
Stod nere vid nedsjön en stund och tittade ut mot bockön. Man ser ju på molnen att regnet hängde i luften men höll sig på avstånd som tur var.
Här ser man skylten till skatås i Göteborg om man nu vill gå vildmarsleden med början i Hindås. Det är en ganska brant stenig väg som man ska ta sig upp mot limmerhult och sen gå mot hebbratjärn.
Vilka förändringar det är i stenmurarna. Det verkar som både marken på åkern och vägen har höjt sig under årens lopp. Och ju mer det höjer sig ju mer ramlar stenmurarna.
