Öppnar rosorna sina blomsterblad för livet och kärleken? Lockar dom fram tankar och drömmar? När hösten och vintern kommer så plockar vinden upp de sista spröda rosorna som legat på den frusna backen och skakat.
Tänk att våga känna på riktigt och inte bara drömma. Känna varma handflator. Känna hjärtslagen, andetagen, närheten och tryggheten. Vakna till den uppstigande morgonsolen.
Härligt att slänga sina ben över sängkanten på morgonen och gå barfota fram och öppna fönstret där gardinen fladdrar lite lätt. Höra hur hästarna frustar och blicka neråt hagen när de går fram och tillbaka på de väl upptrampade stigarna.
God energi att lyssna när någon berättar med glittrande ögon om sin baby i famn som får kyss på kinden och smek på sina mörka fjun av hår på hjässan av sin mamma. Minns när mina barn döptes för en hel del år sedan då de sprattlade och verkade irriterade omsvepta av brodyr och spets i massor. Det var ju förståelig.
Ja och så var det där med väder och vind detta år. Det har iallfall inte blåst så mycket som det gjorde förra året då vinden tjöt och tog tag i takstolarna på huset så det slog i takpannorna. Trädkronorna dansade. Fåglarna flög ibland lågt och himlen var stundtals stålgrå.
Brigitte