Lyssna om älgarna i P4 Sörmland
Där stillheten talar – en morgon vid älgvandringen
Det händer kanske inte så mycket just den här morgonen när det gäller älgvandringen. Inga älgar i sikte än så länge. Men är det egentligen det som är det viktigaste?
Jag märker att jag ändå dras in i det jag ser, hör och känner – trots att jag sitter hemma och tittar på tv. Det är som att något i kroppen varvar ner. Pulsen går ner ett par slag. Blicken stannar lite längre.
Tidigt i morse såg jag en svan i Risudden. Den dök med huvudet ner i det kalla vattnet och letade efter något smått och gott att äta. Runt omkring var det så stilla. Så lugnt. Bara fåglarna hördes, deras kvitter som vårens egna små hälsningar.
Och kanske är det just därför älgvandringen är så bra. Vi tvingas stanna upp. Lära oss lyssna. Observera. Det finns inget som distraherar. Inga snabba klipp, inga ljud som drar iväg tankarna. Bara naturen, precis som den är.
Vi behöver det där lugnet. Det gör något med oss. Hjälper oss att skapa nya tankemönster, anpassade efter de förutsättningar vi har.
Visst, man kan inte sitta framför tv:n hela dagen och vänta på att en älg ska dyka upp. Men man kan kika till ibland. Och plötsligt kanske man hör ett ljud – något märkligt, något som sticker ut.
”Vad sjutton var det där?”
Och just där, mitt i tystnaden, blir det spännande. Som ett stillsamt äventyr, mitt i vardagen.
Så mitt tips till dig som läser:
Ta en stund idag och låt dig sjunka in i det som är. Titta en stund på älgvandringen. Eller lyssna på fåglarna utanför fönstret. Det är kanske inte dramatik som pågår – men något händer. Inom oss. Och det kan vara nog.