Ormens tunga slickade lidelsefullt i sig smaragdgrönt källvatten
Flyktiga okomplicerade vattenpussar
Ja den rackaren var sugen som fan
Ormade sig iväg gäckande, kittlande och lockande
mot gnistrande guld och stjärnor
i den ödsliga skogen
Ormens hjärta slog
dunkande som hela universum
Nu kände sig den värd att bli älskad
Fanns det några skärvor kvar att lappa ihop?
Dikt av Brigitte Ranniger