Häromdagen nämnde jag min längtan efter att få se snödroppar, och idag uppfylldes den önskan. Vilken härlig känsla!
Sida 12 av 671
Gick bland annat upp till säldammen och tog en bild på en av knubbsälarna.
Tänk dig att de tre männen, omgivna av den storslagna skotska naturen, har ett intresseväckande samtal om sina olika resor och äventyr. En av dem delar entusiastiskt historier från en nyligen avslutad vandringsresa längs West Highland Way, beskriver den fantastiska utsikten och de utmaningar han mötte längs vägen. En annan reflekterar över sitt senaste besök på en berömd whiskydestilleri där han lärde sig om destilleringsprocessen och provade olika sorters whisky. Den tredje mannen, mer intresserad av historia, berättar om sin forskning på gamla slott i Skottland och de historiska slag som ägt rum i regionen. Deras samtal är fyllt av skratt, lärdomar och en gemensam uppskattning för Skottlands rika kultur och historia.
- Fru Blå från Luleå, med ögon så violblå, klädde sig i sipp blå.
- Hon tänkte i havsblå, ljusblå, lilablå, högblå, och isblå.
- Eller klänning så röd, glödande av kärlekens möd. Hon valde en klänning i grårosa, full av kärlek, så amourosa, kanske även i toner av ljusrosa.
- Med klänning i gulgrön, en mössa så ärtgrön, och en hatt ljusgrön, dekorerad med dillfrön och gräsfrön.
- Ingen är ful i klänningens skimmer av gul, vare sig i korngul eller kromgul. Hon drömde om klänningar i halmgul, eller kanske något i gröngul.
- Hon var nykär, och han småkär. Hon var hemkär, han så läskär. Hon släktskär, kom från Skutskär.
Nästa morgon möttes de i frukostrummet,
som doftade av stekt bacon och rostat bröd.
I rummet fanns flera runda små bord,
överdragna med vita dukar.
Rofyllt simmade fiskar i ett akvarium,
bredvid ett uterum fyllt med gröna växter.
En katt försökte smita in,
lockad av doften av mat.
Från köket hördes rasslet av porslin,
medan en väggklocka tickade.
Han, som älskade engelsk marmelad,
bredde den tjockt över nyrostat bröd.
Han tänkte tillbaka på kvällen innan,
då de hade sagt godnatt
och skiljts åt.
Han hade legat på rygg i sängen,
armarna under nacken,
och lyssnat till vågornas vaggsång
som nådde ända in till rummet.
I sina tankar såg han henne gå i vit klänning,
barfota i sanden,
där hennes steg lämnade avtryck.
För varje dag betydde hon allt mer för honom.
Hon spred värme omkring sig,
trots att hon ibland visade sina taggar,
när han kom för nära.
Hon förstod hans varma känslor för henne,
och hon bar honom i sina tankar,
både när hon somnade och när hon vaknade.
Han hade en underbar humor,
och tillsammans kunde de skratta i timmar.
Ja, han var svår att motstå,
och det fanns en oemotståndlig attraktion mellan dem.
Dikt av Brigitte Ranniger
Den 21 februari 2016, blev Göteborgs bröllopsmässa en oförglömlig tillställning för blivande brudpar och bröllopsplanerare. Arrangemanget hölls i en av stadens mest pittoreska lokaler, och besökarna välkomnades av en atmosfär av fest och elegans. Utställare från hela landet presenterade allt från exklusiva brudklänningar till innovativ catering och unika festlokaler. Mässan erbjöd inte bara en möjlighet att få inspiration och kontakter inför den stora dagen, utan också workshops och föredrag från branschens ledande experter. Denna dag blev ett värdefullt forum för utbyte av idéer och tjänster, vilket uppskattades av alla närvarande. Bröllopsmässan i Göteborg 2016 etablerade sig som en måste-besök händelse för alla som drömmer om ett förtrollande bröllop.
Idag besökte jag Erikshjälpen i Västra Frölunda, där jag möttes av långa köer redan innan dörrarna öppnades.
”Jag vill skiljas,” förkunnar Kärleksörten, utan tvekan.
Kaprifolen stod redo, men fann inte orden rätt.
Om han höll med henne, visste han, skulle hon förakta honom fullständigt.
Om han bad, ”Kan vi försöka en gång till?”
Skulle hennes svar säkert såra, kallt och klart:
”Nej, nej, nej, det är absolut ingen mening.”
”Om det är vad du önskar, så må det bli så,” svarade Kaprifolen stilla.
”Det är onödigt att gräva i det förflutna,” fortsatte han.
”Låt oss båda söka ny början, var och en för sig, sträva efter ljuset.”
Med förvånade ögonbryn och en darr på rösten, frågade Kaprifolen varsamt:
”Hur kunde det bli så, älskade du aldrig mig?”