Det har börjat skymma och kajor har börjat samla ihop olika flockar. Dessa flockar hjälper dem att hitta mat och skydda sig från rovdjur. Vi närmar ju oss vintern och man kan undra vilka verktyg dom använder för att hitta mat. Dom är ju kända för att vara både sociala och smarta. Dom är allätare och äter väldigt varierande som frukt, insekter, små däggdjur, matrester och avfall. Varför är dom så högljudda? Deras läten och rop är en kommunikation inom flocken.
I Majornas kvällsskymning, när solen sjunker ner. En ensam kaja stiger upp, högt i skyn så klart och klar. Den svarta fågeln sträcker ut sina vingar bred.
Och en skarp signal hörs, en kallelse som är led.
Andra kajor svarar, de kommer från när och fjärran. Till kajans kallelse samlas de, en efter en, och flera. På hustaken och i träden, de samlas tätt och tätt. En sammansvetsad flock, en gemenskap som är rätt.
I Majornas skymning, under stjärnornas sken. Kajan som samlar flocken har en historia att berätta igen. De lyssnar uppmärksamt på dess skrapande sång, En saga om äventyr och vänner, som har varit stark och lång.
Denna kaja i Majorna, en ledare så vis. Har en förmåga att förena flocken, så ingen går mist. Tillsammans i natten, under månens sken. De delar hemligheter och drömmar, i en värld som är ren.
Så, i Majornas kvällsskymning, när flocken är samlad tätt. Där delar de kajornas kärlek och värde, i en gemenskap så rätt. En kaja som samlar sin flock, i staden de är hemma, Där skapas minnen och berättelser, i kvällens kärleksfulla dilemma.
