Trots regnets piskande dans och vinden som leker vild,
Sensommaren bär ändå en stund av hopp, mild.
Inne i värmen finner vi tröst, ett fristadens andrum,
Vattenöversvämningars grepp får inte vår glädje att gumma.
Det kalla regnet, det piskande och vildsinta,
Låter längtan växa, en dröm om något varmt och vänligt.
Ett fotbad i värme, fötterna får ro,
Ansiktsmaskens omsorg, ett ögonblick så mo.
Ångbastun väntar, som en omfamning av värme,
Tankarna flyr till ro och harmoni, det är inte så svårme.
För solen och värmen, de är inte borta för evigt,
De är ett minne nu, men återkommer, så ömt och lättsamt livet levt.
Så i regnets melodi, i vinden som sjunger sin sång,
Vi hittar trivsel och hopp, vi håller känslan så lång.
Solens strålar och värmen, de är närmare än vi tror,
Sensommarens saga, en väntan på ljus, i våra hjärtan bor.