Jag betraktade rosorna genom den skira
spetsgardinen medan jag borstade håret.
”Så vackra och ljuva”.
Tänkte och funderade. Tyckte att rosorna
öppnade sina blomsterblad för livet och kärleken.
Mindes rosorna på mina favoritställen.
Hur de lockat fram tankar och drömmar.
Hur den ljumma vinden både smekt mina kinder
och de skälvande rosenbladen som ville förmedla –
”Ingen dag är den andra sig lik så här i sommartid
så följ oss där det kommer dofta rosor!
Poesi av Brigitte Ranniger