Varmt välkoma till min blogg denna måndag. Som ni ser på bilden ovan
så ser molnen mörkgråa ut och man skulle kunna tro att det skulle bli åska.
Som väl var så blåste molnen snabbt bort. Man vill ju inte att det ska bli en sorti som
påminner om förra årets sommaråskväder.
Egentligen så borde landsbygden profileras mer än det gör.Vad är det som skiljer landsbygden från urbaniseringen till storstäderna? Som jag ser det så behöver man båda delarna för att återknyta fina kärleksrelationer.Vi har ju blivit präglade att byta miljöer och det är ju bra. I storstäderna finns det mesta och tyvärr så inkluderar det även mer och mer människor, mer bilar och avgaser och mer stressrelaterade situationer. Ju mer folk ju mer bostäder vilket har gjort att storstäderna ganska så snabbt har blivit investerarnas paradis. Det är ju billigare att bygga höghusen på höjden. Men lär man känna folk där det bor så många i trappuppgångarna?
I städerna finns också fina koloniområden med odlingsbara platser, parker, rekreationsplatser som blir en fristad och tillflykt i allt vimmel. Det är också mycket mänsklig energi i städerna vilket vi behöver känna av. Vi människor tycker också om att få positiva intryck vilket man kan få i städerna.
Hur är det då med människans återhämtning från stress? Där kommer landsbygden in i bilden. Att mellan varven byta stadsmiljön till frisk luft nära skogsmiljö gör att den frostiga stressen som snabbt suger sig fast tinar upp. Sakta så kommer återhämtningen genom att andas in dofter från skogen vilket lungan gillar. Att fästa blicken mot träd som smälter in i naturen och som svajar lätt bort igenom i vinden lockar fram känslan av frihet och space. Landet är ingen pytteliten oas där det är ett inferno runt om utan landsbygden innebär på vissa ställen enorma vidder på grästäpp som är vidsträckta och där det finns oändligt med möjligheter.
Dagens fråga?
Hur ska man bygga broar som öppnar dörrar
mellan storstäder och landsbygdens
oanade möjligheter?