Igår kväll överraskades vi av ett stort strömavbrott i vissa delar
av  Göteborg. Vad tänkte jag?
Jag stod vid spisen och tyckte det var något som smällde till. Oj gick det
en propp tänkte jag. Åskan kanske går. Gick runt och kollade
och inget som var elanslutet funkade.
Eftersom inte internet funkade så kollade jag i min IPhonen
om det stod att något hänt här i Göteborg. Men IPhonen funkade inte
heller. Kändes lite obehagligt eftersom det ska ju funka iallafall
i en nödsituation. Hörde senare att jag skulle kunnat gå ut och kolla
om IPhonen funkade ute. Sen tänkte jag. Herregud vad är det som
händer egentligen. Tänk om elen kommer vara borta i flera dagar. Jag
tänkte på hur viktigt vatten är. Skulle kännas hemskt om man inte hade vatten
Innan jag gjorde något så kom elen tillbaka efter att man blivit
påmind om hur sårbart det blir om elen går. 
Det är mycket man ska gå igenom om det blir långt strömavbrott.
Minns stormen hösten 69 på landet. Var strömavbrott i 2 veckor på gården.

Så var stormen den 22 september 1969 och den glömmer man ju inte precis.
Det började blåsa på eftermiddagen och det blev bara värre och värre.
Jag skulle hämta havreneker på åkern men det gick inte att stå på benen i den 
hårda blåsten så jag föll i backen.Det var obehagligt så jag gick tillbaka till huset.
Ärligt talat så trodde jag den natten att hela huset skulle försvinna med blåsten.
Den sydliga stormvinden dånade och skakade våldsamt i hela huset.
Det var så ovanligt och kraftfull och det fanns inget man kunde göra annat än att hoppas
att stormen skulle mojna av.Ja jag var livrädd. Tur att min pappa som påminde
mig om pappan Ben Cartwright i Bonansavar lugnet själv :-). ”Lilla tös” sa han
( trots att jag var nyss fyllda 18 )– stanna  inne till stormen är över.
Ärligt talat så var det lika bra det för det var rena rama katastrofen överallt. Så mycket träd 
som blåste ner på vägen och i skogen. Elen funkade inte på två veckor
så man fick vänja sig att bo i kolmörkret på kvällarna och nätterna och tända stearinljus.
Det var tur att det fanns vedspis som reserv så man kunde få värme och laga mat.
Potatis och kolrötter fanns ju lagrade i potatiskällaren. Och maten var lätt
att tillaga i vedspisen. Pappa som bakade den godaste sockerkakan
som smälte i munnen fixade det i vedspisens ugn emedans kokekaffet
puttrade. Ja allting går.