Igår kväll var jag på en föreläsning i Majornas Bibliotek här i Göteborg. Universitetslektor Anna Nordenstam som forskar i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet föreläste om romanen Jane Eyre skriven av Charlotte Bronte`.
Litterära kvinnoöden i 1800-talets värld! Verkligen en intressant samtalsserie med genustema. Jag har både sett filmen och boken Jane Eyre och är intresserad psykologiskt att försöka hitta det väl dolda budskapet i romanen.Innehållet i en roman är ju ingen sanning med den som skriver kan ljuga sig omedvetet fram till en sanning och det är vad jag vill hitta om det någonsin går.
När det gäller en roman till skillnad mot sagor så ska ju sagor delvis läsas för att förmildra omständigheter. Fördjupar man sig i en saga som vuxen så upptäcker man ju budskapet som ofta handlar om svåra saker men är förmildrande i texter och bilder.
Man märker ju i romanen den underliggande vreden och den känslomässig berg och dalbanan om man nu kan läsa av dom känslorna i boken vilket nog inte är själva budskapet utan bara ett antagande av den som tolkar det så. En bok ska ju tolkas på många olika sätt och det från olika synvinklar för att kunna göra en bedömning.
Jag tycker det var en otroligt bra föreläsning och det bidrar till att man vill veta mer om:
Vad är det som ligger och kokar och pyr i romanen?
Varför kastas man rätt in i boken?
Hur man ska skilja på jaget i boken och författarinnans jag?
Luska ut varför den röda färgen använts vid flera tillfällen?
Kunde man skilja sig 1847?
Hur kom författarinnan på idèn om det stora nästan spökliga jättestora huset Thornfield?
Vem var egentligen den galna kvinnan på vinden?
Ni förstår säkert att det är spännande att fundera över detta. En sak som också är intressant är att en roman har skrivits av Jean Rhys som heter Sargassohavet som bygger på hur författarinnan tolkar den galna kvinnan på vinden i boken Jane Eyre.
