Denna morgon, precis som så många andra kikade jag ut genom köksfönstret. Molnen svepte över himlen och omgav Göteborg med sitt mystiska slöja, och termometern visade milda 3 grader. Jag såg mot Karlatornet, ett mäktigt landmärke som stod där med stolthet och värdighet. Såg även ett kryssningsfartyg som låg förtöjt vid amerikalinjen. Jag funderade över hur länge fartyget skulle förbli där och om det skulle ta av precis när Göteborgspostens fyrverkerier ska fylla himlen med färg klockan 17. Jag hoppas innerligt att regnet skall hålla sig borta, så jag kan se fyrverkerierna från mitt köksfönster, där jag har panoramautsikt som ger mig möjligheten att känna mig nära staden.
Vid tolvslaget skall vi välkomna år 2024, och jag funderade över hur världen förberedde sig för detta nya kapitel. Min morgon började med musiken från Grand Entry 2023/24 Statimc New Year’s Powwow i Lillooet, British Columbia, Kanada. Det var kraftfulla trumslag och förtrollande danser, och mina minnen från de många powwow-evenemangen i Lillooet som jag varit på väcktes till liv. Powwow är mer än bara en sammankomst; det är en kärlekshandling gentemot deras kultur, språk och traditioner som delas med nya generationer och hela samhället.
I ögonen tåras när jag samtidigt lyssnade på den vackra låten ”Allt det vackra” av Benjamin Ingrosso. Hans stora leende medan han sjunger om skönheten som ligger framför oss, påminner mig om att vi bär en gemensam ansvar att vårda och förlora oss själva i allt det vackra som omger oss.
Så låt oss verkligen hoppas att världen förbereder sig för år 2024 med öppna hjärtan och en vilja att omfamna allt det vackra som ligger framför oss 🫶
Strax innan kl 17 så lämnade kryssningsfartyget amerikalinjen. Även om det regnade så fylldes himlen med färg klockan 17 som Göteborgspostens bjöd på. Dom i kryssningsfartyget fick se fyrverkeriet. Även jag från mitt köksfönster. Otroligt fint.
Svårt att ta en bild i mörkret och regn på rutorna. Fastnade för en. Ser nästan ut som en örn eller hur ska man tolka det?
