Slöjmolnen från sydvästvinden glider sakta mjukt förbi här i Göteborg under den bleka ljusblå himmeln och är på väg norr ut. Att se moln spegla sig i en sjö eller ett tjärn med klart vatten är magiskt vackert. En del människor är begeistrade att ta bilder på moln. Pratade med en man med ryggsäck som målande beskrev de vackra olika molnen som han var ute och fotograferade. Fint tycket jag.
Sent igårkväll så blev det klar himmel och jag såg supermånen sakta glida upp när jag kikade mot sydost från mitt köksfönster. Vackert! Tyvärr kunde jag inte fotografera månen som lyste upp i augustimörkret.
”Vindarnas sång”! Kan man prata med vinden? En indian sa! ”My people talk to the winds. Winds over the for seasons. And voices of the winds come back”.
Ja idag är det ju en mjuk mild sydvästlig vind. Jag blir lyrisk bara jag tänker på det.
Tänk när vallmon, solrosor och lavendel dansar i vinden över fälten.
Det blir väl annat när isande kall vild nordanvind drar fram på senhösten och vintern då det tjuter som ylande vargar i husknutarna. Om man vill ha regn då ska man kanske försöka locka till sig den ostliga vinden. Den västliga vinden då? ”The Eest vind like moccasins in the grass”
Det är ju inte bra om det börjar blåsa på och vindar kommer från olika håll och kanter och börjar leka med torra spretiga grässtrån så det börjar tända heta eldar. Måste alltid heta eldar slockna? Sjävklart om det är skogsbränder och annat men hur är det med heta eldar i kärleken? Att tända en het eld inom någon kanske bara finns i drömmar eller?